...sjöng Anders för mig när jag för i fjol förfrös min stackars näsa så illa att den blev alldeles röd vilket höll i sig i några fasansfulla dagar. Under den perioden trodde jag ärligt att min stackars näsa skulle förbli röd livet ut. Men ibland har man tur och det enda som idag återstår av min förfrysning är en liten vit fläck som syns om man tittar riktigt noga på nästippen. Men det kan jag leva med!
Vad jag tycks ha svårare att anpassa mig till är vädret och luftfuktigheten här nere i söder. Och det blir favorit i repris, ty min lilla näsa har en tendens att skifta färg rätt ofta. Den blir alltså numera alldeles röd - även om det inte är kallt ute! Och detta började så fort vintern och väderväxlingarna började. Samma symptom hade jag i fjol vinter precis när jag flyttat hit ned - men då skyllde jag på trötthet på grund av allt den nya med flytt och nytt arbete. Denna gång har jag ingenting sådant att skylla på - näsan blir ändå ofrånkomligt röd! Kan inte påstå att min nya makeup är särskilt snygg: solbrännan från Egyptenresan har släppt och jag är således alldeles vitblek i ansiktet, lägg därtill en illröd näsa (från rot till tipp: utom den lilla vita förfrusna fläcken) så har ni en fin spökbild på min dagsform! Jag skäms.
Och det verkar tyvärr som att jag får leva med mitt handikapp. För vädret är inte på långa vägar på väg mot vår och sommar, utan snarare mot hagel/snö, blåst och stormar. I går fick vi dock en försmak till sommaren då åskan slog till och några blixtrar lyste upp lägenheten innan en hagelskur påminde oss om den analkande vintern. Jösses, inte konstigt min stackars näsa löper amok och blir överhettad!
Och nej, ingen bild på mitt spökansikte kommer pryda detta inlägg. Ni får vänta till solbrännan är åter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar