Söndagar är inte alls min favoritdag och vår morgonpromenad bidrog till att den blev värre. Solen skiner och det är kring 0 grader ute: helt perfekt egentligen! Vi valde att gå efter Soteleden nedanför Nordens Ark som omväxling vilket är en väldigt fin skogspromenad. Som vanligt halkade jag efter eftersom jag går långsammare än alla andra. Hundarna stormtrivdes och efter en stund fick Ayla springa fritt med linan. Lite tokryck fick hon och hon låg och rullade i löven överallt. Innan jag hann fånga in henne var hon sedan ur sikt. Försvunnen? Jag ropade: både glatt och argt men inte såg jag skymten av henne. Jag började springa åt det håll jag såg henne senast. Och jag sprang och sprang och sprang. Passerade några fundersamma manvargar (självklart bakom dubbla stängsel) som var framme och som jag inte såg när jag i våras betalade inträde för att se alla djuren , men nu passade det tydligen att visa sig! Men ingen vovve. Tillssist fick jag andnöd och benen skakade något hemskt att jag var tvungen att sätta mig ned. Då hör jag att av Anders att "rymmar"hunden var med honom och Diva på stigen lite längre fram. Pust. Men jag var helt slut, darrig, snurrig, blodsmak i munnen och värkande lungor efter att ha sprungit i svår terräng efter en, vad jag trodde, försvunnen hund.
Därefter har dagen inte bestått av mycket. Jag är fortfarande helt slut och lungorna värker av ansträngningen. Lite inomhusfix har jag dock bemödat mig till och jag har även i min planering tänkt baka lite bröd till soppan vi ska äta till middag. Så helt lealös är jag inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar