Ibland bjuder livet på snabba vändningar och så plötsligt har förändringens vind fångat just mig och för mig 100 mil hemifrån till nya spännande möjligheter. Långt ifrån min underbara familj och vänner kommer jag att skapa mig en helt ny tillvaro som jag mer än gärna vill dela med mig av!




lördag 12 november 2011

Kön till fikabordet

Nu har äntligen pappa kommit ner! Han blev välkommen med en utskällning av hundarna, men de såg rätt skamsna ut när de såg vem de skällde på....

Dagen till ära drog jag därför i hop en efterrätt - frukt i ugnen. Lyckades spilla samt riva mig på fingret, men vad kan man annars förvänta sig när jag ska göra någonting? När efterrätten var klar ropade jag på gänget att det var fritt fram att ta för sig. Först kom pappa och lastade på tallriken, därefter kom Anders och tog för sig. Slutligen var det då min tur - tänkte jag. Men till min förtret såg jag att jag hade missat en i kön - nämligens Ayla! Som satt fint bakom Anders rygg och väntade på sin tur. Hon köade - jag lovar! Självklart fick hon en liten frolic innan hon blev utshasad från köket och jag kunde ta för mig.

Nu ser vi på sportnyheter och jag måste erkänna att med pappa här i lägenheten är min vilja i underläge mot två sport och nyhetsintresserade. Jag ska alltså tillbringa kvällen framför datorn.

1 kommentar:

  1. Här hemma så kommer travet i första hand! Ni har väl inte den kanalen med trav får jag hoppas för i sådana fall så måste ni byta ut soffan efter Anders besök. Utsliten:-)!

    SvaraRadera