Du vet att du är....

..... lägst i rang (läs: överkörd) när följande scenarion börjar att bli en vana:

- Morgonsmörgåsen försvinner från bordet och hamnar i en hundmage.
- Promenader med hundarna innebär stopp och tvärryck i kopplet vid varje pinkfläck som finns var femte meter.
- Om hunden inte får som man vill sittvägrar denne alternativt blåstirrar eller skäller tills syftet är uppnått.
- Du snubblar över först den ena sedan den andra hunden när du försöker steka korv och hacka grösnaker samtidigt i köket.
- Den ena hunden vill inte äta sin specialgjorda mat utan blänger anklagande för att man inte erbjuder älgfilé.
- Hunden vägrar gå sin kvällsrunda när matte bemödat sig att klä på sig alla ytterkläder.
- Du går och städar varje minut efter hundarna vart de än har vistas: antingen har de dragit fram alla leksaker mitt på golvet, bitit sönder leksaker eller krullat i hop mattan i hallen till en klump.
osv.

Men droppen är ändå när när matte inte längre får sitta i soffan och vackert finner sig i att förflytta sig till sängen när soffan är belamrad av två stycken hundar som inte har för avsikt att bereda plats åt ytterligare en individ.

Säg mig gott folk, är jag för snäll?