Det är så konstigt med dialekter. Och hur man härmar varandra. När jag flyttade hit antog jag att jag skulle börja härma dialekten härifrån ganska så snart, och var väl lite rädd att förlora min riktiga "dialekt" (eller rikssvenska som det också kallas).
Och så har det naturligtvis också blivit. Jag skriver mail där jag avslutar med orden "ha det så gött", jag säger checkt istället för häftigt och säger gomorron med en konstig rullning på r.....Jag har inte bestämt mig för om jag tycker om det eller inte. Positivt är ju att jag smälter in bättre, även om det fortfarande framgår att jag är norrifrån.
Men så ibland får jag höra att norrländskan finns kvar därinne. Det enda jag tydligen behöver göra är att prata länge med någon hemmifrån! Så ändrar jag på dialekten! Det är alltså personen jag pratar med som styr vilken dialekt jag pratar och allt sker helt omedvetet. Rätt så facinerande!
Och det känns tryggt att jag kan växla tillbaka till min ursprungliga dialekt - rikssvenskan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar