En vanlig dag

Som de flesta redan vet är jag en rutinmänniska ut i fingertopparna. Jag avskyr att ha en oordnad tillvaro och oregelbundna tider, någonting som jag har levt med de senaste åren i och med annorlunda arbetstider och studier. Nu däremot håller äntligen tillvaron på att bli som jag vill ha det, ordnad och planerad (i mångas ögon kan den dock upplevas tråkig och ospontan, men jag älskar det!).

Efter bara fyra dagar på jobbet har jag alltså skaffat mig ordentliga rutiner. Dagen börjar halv sju på morgonen då väckarklockan ringer (för er som undrar, det funkar utmärkt att ha väckarklockan ringandes från andra sidan rummet) och jag stiger upp för att slå igång tv:n och datorn. Därefter kryper jag ned i sängen igen och ser på nyheterna med efterföljande "nyhetsmorgon" (vuxenpoäng där...). Innan nästa nyhetssändning klockan sju kliver jag upp och då följer en kritisk period på en kvart när jag håller på att förfrysa! Friggeboden är inte alltför varm men man blir väldigt effektiv och snabbt är kläder och tjocktröjan på. Frukost görs iordning: havregrynsgröt och en macka och arbetsväskan packas. Lite tv och dator innan jag promenerar bort till busshållsplatsen vid åtta för att få skjuts till kontoret.

Hem kommer jag mellan fem och sex på eftermiddagen. Hur lite hungrig jag än är så måste jag ju laga någon typ av middag. Detta är det tråkigaste på hela dagen och det som tar mest tid! Eftersom "köket" är så litet och svårarbetat kan det ta över en timme effektiv tid att hacka grönsaker, stå vid spisen, diska undan, torka, plocka bort disk...... Suck, men än så länge har jag lagat mat varje dag! Med undantag från igår kanske jag bör tillägga.....

Sen blir det dator, bokläsning, lite telefonsamtal, pyssel (just nu sorterar jag upp i min receptpärm) och slutligen tv där vid niotiden. Redan vid halv tio stängs dock tv:n för då orkar inte ögonen vara öppna längre och kroppen behöver sin skönhetssömn. Fem över halv tio sover jag.

Det enda som saknas i denna ekvation är såklart hundarna och Anders! Som jag såklart har börjat sakna obeskrivligt mycket. Jag glömde nämna i mina rutiner att sista samtalet på kvällen, precis innan jag somnar, går till Berghem för att lyssna till den person som för stunden fattas mig!