Rapport från Yulle

Yulle, man kan inte annat än att sakna den "lilla" dunderklumpen! Han som kunde ge sådana stora härliga omfamningar av glädje när man kom på besök! Och som slemmade ned kläderna så att de åkte i tvätten så fort man kommit därifrån.... Liten har blivit stor, men han tror fortfarande han är en liten bebis och behöver alltså lära sig ett stort mått av kroppskontroll! Bebisfrillan är konstigt nog kvar....

Yulles tunga är fortfarande för lång, men alla har vi väl små skavanker att leva med? Även veterinären kommenterade detta faktum med en road min. Slemmar gör han inte lika mycket som förut men dreggelhandduken hänger fortfarande framme för att snabbt och smidigt kunna torka lite här och där där han dragit fram. Vakthunden har dessutom övat upp ett riktigt hårresande varningsskall så fort någon främmande människa syns i sikte.

Nu har han dessutom erövrat sängen och mår där som en liten prins! På grund av sin storlek tar han dessutom upp en rätt så stor del av sängen..... I soffan får han ju inte vara, därför bjuder jag på en härlig bild när Yulle "smygit" upp i fåtöljen för att ta sig en tupplur! (Bortse från tungan: den är bara så).

Även Yulle finns med på "sakna" listan och han, till skillnad från Ayla, reagerar när jag pratar med honom i telefonen genom att springa runt och söka! Jag törs självutnämna mig själv till Yulles favorit!