Livet känns som en berg- och dalbana. Ena dagen vaknar man med den omöjliga uppgiften att bestiga världens största berg, medan man dagen därpå dansar på små rosa moln av lycka. Denna livskarusell fick min stackars Anders uppleva under sin vistelse här nere med mig i några dagar. Å andra sidan har dessa senaste dagar bjudit på de mest tvära kast jag någonsin upplevt!
Kontentan av alla upp och nedgångar är nu att Anders har fått jobb!!! Och att vi har två lägenheter på gång, med ännu mera tur kanske vi får den lägenhet som vållar oss minst problem?! Det som också gör att jag just nu svävar på rosa små moln är att flyttlasset med hundar och sambo kommer redan den 19 februari - alltså väldigt snart. Vad jag längtar! Dessutom har jag haft fyra härliga dagar av mitt saknade samboliv! Även hundarna fick vara med på ett hörn, då jag hittade Divas hårstrån på mitt arbetsbord på jobbet häromdagen - Ayla lyste dock med sin frånvaro.
Men eftersom jag är den jag är (och förhoppningsvis omtyckt för det?!), så kommer här som avslut på dagens inlägg ett obligatoriskt gnälligt konstaterande: Jag kommer få somna själv i kväll och vakna själv i morgon bitti. Suck. Och godnatt.
Grattis gumman! Vad kul, inte länge kvar nu då alltså! Blir ju toppen! tycker du är stark som flyttar så långt bort från allt! Jag älskar dig för den du är! Som säkert dom flesta andra gör.
SvaraRadera