Är jag saknad?

Idag har hundarna fått komma hem från sin helgsemester i Holmsund där de tydligen har mått toppen och blivit aningen bortskämda med mat, äventyr i skogen och lyxiga sängplatser. De har förmodligen utnyttjat tiden väl, speciellt eftersom de i vanliga fall är förpassade till den mindre lyxiga soffan där de dessutom måste trängas tillsammans! Kanske en lättnad för hela familjen när Anders kom och hämtade de två monstren? 

Mina små monster har i alla fall upptäckt att någonting inte är som det ska. Någonting fattas och de går runt och söker efter det som saknas. I detta fall kan jag nog tycka att Diva är aningen klokare. Efter att ha samtalat ett tag med henne i telefonen tycks hon med lätta svansviftningar förstå att det var matte som var i telefonen i ett försök att förklara varför hela familjen inte är samlad. Ayla däremot. Ja, vad finns där att säga? Jag provade samtala med henne också men hon hade fullt upp med att försöka förklara att hon hittat en liten matkula på golvet, oturligt nog utom räckhåll för henne. Hon lät upprörd så jag fick därför inte fram mitt meddelande om att matte inte kommer att komma hem på ett tag utan att hon och Diva får klara sig själva ett tag framöver. Jag vet alltså inte om hon förstod att matte var i luren och att hon är mycket saknad! Efter att ha samtalat med husse har jag dessutom förstått att min lilla Ayla verkar leta efter sin älskade "gulis" (ooops....den sitter fint på fönsterbrädan här nere hos mig) men jag hoppas innerligt att hon förstår att det är JAG, matte, som är den förlorade länken i lägenheten och inte "GULIS"!