Min allra största barndomsdröm var att bosätta mig i en enkel liten hydda mitt ute i regnskogen i ett exotiskt land, helst Afrika (eftersom landets djur och naturliv alltid har väckt min fascination) och där få möjlighet till att vara en del av och studera det rika djurlivet. Så idag precis hemkommen från dagens jobb upptäcker jag till min förtjusning en dokumentär på TV om skogselefanter i Afrika! Självklart släpper jag allt för att under en timme få njuta av dokumentären. Kvinnan som man fick följa levde det liv jag som barn drömde om att få leva: hon hade bosatt sig i en hydda mitt ute i regnskogen för att ägna sitt liv åt att studera och skydda skogselefanterna mot tjuvskyttar. Efter 20 år hade kvinnan nu lärt sig känna igen alla de individer som återkom till "hennes skogsglänta" där hon tillbringade flertalet av dygnets alla timmar till att studera dem och lära sig deras språk.
Kontentan av denna förkväll är nu att jag sitter lätt vemodig framför datorn med mina gamla barndomsdrömmar väckta till liv igen! Och en oförklarlig längtan till en hydda mitt i en stor, enslig regnskog där jag kan somna till cikadornas spel om kvällarna. (Lugn bara allihopa, i morgon har min kloka, resoneliga och verklighetsförankrade sida kommit tillbaka). Dock önskar jag att jag kunde få chansen att leva två liv. När mitt nuvarande jag är död och begraven skulle jag vilja födas på nytt, och i det livet leva ut mina barndomsdrömmar!
Nu när jag ändå sitter här med gamla drömmar, kan jag tipsa om den bästa bok jag någonsin läst (som varje gång får mig tårögd bara för att historien är så fin och vackert skriven): "Afrika i mitt hjärta", Kobie Krûger. Läs gärna den så får ni en känsla om den livsstil som jag mer än gärna skulle vilja prova på att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar