Nästan som hemma

Idag bar det av ut i blåbärsskogen för att leta kantareller. Ayla var nog gladast av oss alla av att få springa lös i skogen, en skog som faktiskt ser ut som hemma i Umeå. Hon blev unghund på nytt!

Även vårt humör var på topp när vi klättrade runt på några mindre klippor, omgivna av granskog och blåbärsris. Som hemma! Det kändes tryggt och välbekant - tänka sig att man faktiskt kan sakna en vanlig Norrlandsskog?

Kantarellerna då? Jo, vi hittade ett helt gäng som var för små för att plocka. De som gick att plocka var inte fullt så många men det duger gott åt oss efter en premiärtur i svampskogen för iår. (Vi åt lite blåbär också, alla tre.....Ayla fick nog i sig flest med hennes effektivitet och "hungriga" mage)

Nedräkningen: två och en halv dag kvar.....skyndaskynda