Och så fort smeten började koka spred sig en välbekant karemelldoft genom hela köket. Den där doften som både jag och lillbrorsan låg och väntade på om kvällarna när vi var små - för om vi kände av den goda chokladlukten visste vi att pappa var i farten med att laga till vårt favoritgodis, och att det sedan på morgonen efter skulle stå varsin skål med lika många och lika stora chokladbitar i i köket åt oss var. De mornarna var jag alltid snabb upp ur sängen! Synd bara att mina godbitar alltid tog slut före brorsans.....
När vi sedan blev så pass stora att vi kunde hjälpa till fick vi lära oss det hemliga receptet som vi enligt pappa inte fick berätta vidare. Men ingredienser i all ära - det var hur man rörde i hop den färdigkokta smeten som gjorde chokladen! Då förstod jag ingenting, vaddå röra ihop smeten? Så viktigt kan det ju inte vara! Men nu måste jag erkänna att du hade rätt pappa, det är viktigt hur länge och hur man rör i smeten - jag har provat att skippa den jobbiga biten med att röra och det blev inte alls pappas goda chokladkarameller av den satsen.....
Chokladkaramellerna bidrog även till att jag under låg och mellanstadiet fick prova på att vara populär under en dag där utimellan! Så fort det vankades knytkalas vid speciella tillfällen såsom födelsedagar, roliga timmen etc. stod "jag" för chokladen. Tänk så poppis man blev när resten av klassen insåg att det fanns några ynka chokladbitar kvar i lådan efter att alla fått sig en smakbit- vem skulle få dem?! (behöver väl inte tillägga att jag var snål och egoistisk redan på den tiden?....)
Så pappa, ditt hemliga recept lever vidare - om än med vissa modifieringar efter smak och tycke - och jag lovar att lille bebis i magen kommer få föra receptet vidare efter mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar