har tydligen blivit ett helt projekt! Rullade in till veterinären där vi alltid köper Aylas "tantfoder" och vaggade in i mottagningsrummet, där man numera är stamkund och väl igenkänd efter alla besök. Bad om mat till Ayla och det är ju så finurligt att hennes fodersäck finns inlagd i hennes journal, så man behöver bara säga att man ska köpa en ny säck till Ayla så löser det sig automatiskt.
Jag betalade och fick 14 kg säcken som jag envisades med att själv bära ned till bilen. Väl där började min hjärna arbeta. Brukade Aylas säck verkligen vara röd? Någonting är lurt! Så jag började lusläsa innehållsförteckningen och kände inte igen mig alls. Så jag vaggade tillbaka utan säck för att dubbelkolla (de kan ju ha bytt utseende på säckarna) och ooops, det var visst fel säck. Så mycket för det automatiska systemet. Tjurig som jag är gick jag tillbaka till bilen och bar upp säcken igen för att byta. Fick betala lite mer då också, för Aylas "tantfoder" var tydligen 150 kronor dyrare....
Men där vägrade jag göra någonting mer. Mellan flåsattackerna lyckades jag klämma fram ett " jag orkar inte bära mer, kan du hjälpa mig?" och självklart hjälpte de till att bära ut säcken till bilen, som de alltid gör om man bara frågar.
Nu har Ayla fått rätt mat här hemma och kommer bli så nöjd i morgon när det serveras frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar