Att promenera med tre hundar

Är ett äventyr! Och ställer stora krav på kontroll och samordning.

Allt började vid sjöräddningen där jag bytte ut Anders mot Tossie, en berner sennen. Diva satt i skuffen, Ayla i baksätet och Tossie hoppade till framsätet (!). Jag bakom ratten som tur var, någon ordning får det ändå vara!

Sandön var dagens promenadstråk, där det dessutom råder koppeltvång. Ayla hade därför en 20 meter lång lina släpandes efter sig - det måste ju räknas som kopplad hund? Diva hade flexikoppel och Tossie ett retrieverkoppel. Så började promenaden.

De första metrarna var en inkörningsperiod och kopplen trasslade, Tossie vart rädd för Aylas lina och Diva sprang kors och tvärs. Efter några minuter sprang dock Ayla längst fram (kors och tvärs dock), Diva en bit framför mig och Tossie gick som vanligt fint vid sidan. Första prövningen var två promenadare med hundar. Ayla lyssnade dock hur bra som helst på inkallning (är det möjligt!?), Diva var knäpptyst (!) och Tossie, som vanligt, satt fint och väntade. Vilken pli jag har på tre stora hundar! Prövning nummer två var den stora gyttjepöl som dök upp på höger sida vägen. Den rådde jag dock inte på och inget hundgodis i världen kunde få varesig Ayla eller Diva att skippa det obligatoriska badet. Suck. Drygt.

Resten av turen gick dock bra och alla fyra kom oskadda tillbaka till sjöräddningen, för att där byta ut Tossie mot Anders. Just nu sitter jag och funderar på hur mysigt det vore med en tredje hund.....en berner sennen kanske.......