Hur går det?

Det beror på vad ni syftar till? TV:n? Fixat! Kylskåpshantaget? Snart fixat. Den pratsamma tjejen på bussen...... Kan vi byta samtalsämne?

Som ni förstår går det inte så bra för mig att tillämpa alla tips jag fått på hur jag ska få henne att sluta prata med mig utan att vara alltför otrevlig. I går åkte hon inte buss, yippi. Idag var hon tillbaka. Jag satte hörlurar i öronen och dubbelsniglade mig ut från bussen, vilket gick riktigt bra och jag halkade lååååångt efter. Släpade således benen fram med hörlurar i öronen och tittade demonstrativt åt alla andra håll än hennes. Men skymtar dock i ögonvrån att hon STANNAR för att VÄNTA in mig. Sniglar mig åt det hållet och trots mina hörlurar och att jag ser upptagen ut börjar hon prata. Lossar då demonstrativt ena hörluren med ett oskyldigt "Va". Hon repeterar och jag svarar kort för att återgå med hörluren i örat. Men icke, hon pratar vidare och jag får gå med tunga steg den sista biten med ett inre i fullt uppror.

Suck. Plan B.

Hur kan moussen bli så ljus?

Eftersom jag har glömt mitt och Malins vinnande koncept på chokladmousse var jag tvungen att slå upp ett nytt recept på datorn. Och hittade ett som såg likadant ut, i princip. Grädde, äggula och mörk blockchoklad. Smält, blanda och vispa ihop. Klart. Precis som jag brukar göra!

Det stod i receptet att det skulle vara mörk blockchoklad, men jag minns att jag brukade ha ljus blockchoklad istället- godare. Så jag bytte således den mörka chokladen mot den ljusa. Och följde därefter receptet till punkt och pricka.

Döm av min förvåning när den färdiga moussen inte såg ut som den brukade, denna var mycket ljusare än normalt. Kläckte ur mig en fin kommentar till Anders: Vad konstigt, moussen blev så ljus fast jag följt receptet till punkt och pricka förutom att jag bytte den mörka chokladen mot en ljus! Blicken jag fick talade sitt tydliga språk - är du helt bakom flötet eller? Okej, okej.....jag fattar varför den blev ljus.....skulle använt lite mer choklad eller använt den mörka.....som receptet sa.

Kommer att äta upp den ändå, fyra små skålar står i kylen och väntar till klockan 20.00 och kontoret. Nåde TV:n om den inte funkar då........

( I morgon bitti kommer mina hörlurar sitta fasthäftade i öronen. Laddad )

Minns ni?

Minns ni mitt inlägg om att vi alltid har otur med de små sakerna i livet? Tänka sig, idag hände det igen. Jag blir inte förvånad längre och mitt tålamod blir bara bättre och bättre gällande sådana här saker. Nästan så jag drar på smilbanden åt ironin.

Idag har vi äntligen efter en månad utan kyla inhandlat ett kylskåp - tänka sig, inte en enda matförgiftning har vi åkt på under tiden! Eftersom det gamla kylskåpsmärket inte finns att få tag på och en ny kyl och vår gamla frys således inte skulle matcha varandra var vi ju såklart tvungna att köpa en ny frys också. Den fungerande gamla frysen får fungera som reserv och ersätta det urgamla energitjuven till frysskåp som för något år sedan inköptes från blocket och som hängt med sedan dess (boven i dramat när elekticiteten inte ville fungera här i huset). Win win situation helt enkelt. Trasig kyl och urgammal frys befinner sig numera på Uddevalla soptipp (där kylen för övrig fick representera det nyaste och finaste av alla slängda vitvaror.....). Priset diskuterar vi inte, då vi helst vill glömma att vi blivit ruinerade på någonting så tråkigt som kyl och frys.

Nåväl. Jag hade gärna visat er en bild på förvärvet om det inte vore som så att hantagen skulle monteras av oss själva här hemma. Enkelt sa säljaren. Enkelt antog vi. Och det skulle varit enkelt om vi fått rätt saker med oss. Men i förpackningen till kylen finns tyvärr ett lika par gängor som hantaget ska monteras fast i. Självklart skulle det, som för hantaget till frysen, vara omaka par  - spegelvända - för att kunna fungera. Någon trött arbetare på lagret har alltså packat ihop fel monteringsgrejor åt oss. Vi tackar. Kan därför inte slutföra installationen av våra nyköpta vitvaror förrän försäljaren öppnar på måndag. Men vi ska inte klaga, för nu har vi ju ett kylskåp i alla fall. Än så länge.....väntar på att någonting oturligt ska hända. Som alltid. För som sagt, vi har ju sån otur med de små sakerna här i livet.

En uppdatering om TV sändningen också när jag liks är i gång! Det har blivit skillnad - från att hacka var femte minut till att inte visa någon sändning alls. Lysande.

Tidiga mornar

Prata inte med mig tidiga mornar - varning för surtant på grinigt humör! Hur får man fram det budskapen till en vilt främmande person man inte vet någonting om?

Att busspendla har sina nackdelar. Jag är trött och vill således vila och sedan i godan ro vakna till när jag väl kommit fram till jobbet. Därimellan bör man inte försöka kommunicera med mig mer än nödvändigt. Så stiger då på en kvittrande glad, för mig helt främmande, person på bussen varje morgon halvvägs till Kungshamn. Som tur är pratar hon glatt med chauffören under resan och jag kan på så vis vila ifred. Däremot bygger jag upp en otrolig irritation eftersom jag vet vad som komma skall......

Vi stiger nämligen av bussen på samma ställe och de ynka 40 metrarna till mitt jobb har blivit dagarnas största irritationsmoment. För denna helt främmande person MÅSTE verkligen prata med mig VARJE morgon. Hur långsamt eller snabbt jag än stiger av bussen, sniglar mig ut genom dörren, "låtsas" glömma någonting......så står hon givakt utanför och väntar på mig. För att prata om någonting helt oväsentligt de 40 metrarna jag har till jobbet. Prat om väder, om helgen, om ljuset, om klockan.......om allt. Och jag är inte det minsta intresserad av att knyta sociala kontakter, vara trevlig och tomprata med främmande människor kvart över sju på morgonen. Tyvärr. Jag funkar inte så.

Men hur säger man till en främmande människa att man inte är intresserad av att prata? Att man vill promenera 40 meter själv i tystnad på morgonen? Att man blir irriterad för någonting som förmodligen 99,9 procent av befolkningen inte skulle ta så hårt? Att man helt enkelt vill vara ifred?

Nä, precis. Det går inte att förmedla på något fint sätt. Därför gnäller jag av mig i skriven text så att jag, tillsammans med en välbehövlig helg, kan samla ork att smälla upp ett falskt leende på måndag morgon igen. (fast jag tror att jag inte ens på senaste tiden har bemödat mig till ett leende, utan enbart sträckt mig så långt som till korta stavelser som svar på prat ......skäms på mig.....)

Vem har jag fått denna extremt dåliga egenskap ifrån?

Ordningen är återställd

Och lugnet infinner sig. Efter ett gäng hektiska dagar med en aktiv brorsa på besök så sitter nu jag, Anders och hundarna framför TV.n (som fortfarande hackar.....) helt utpumpade.

Flera kvällar har tillbringats i stallet med ridning, mockning och pyssel. Andra kvällar har vi varit bortbjudna på fika och varit med Ayla till veterinären för att få vaccin och "gammelmedicin". "Sena" kvällar, aktiva dagar och sega mornar = helgen är mycket efterlängtad!

Ett mycket uppskattat paket hittade dessutom  till vår brevlåda igår med serien Robin Hood som en hälsning hemmifrån Umeå. Tusen tack! Saknar er alla där hemma!

Nu får vi förflytta oss från vardagsrummet till sovrummet, främst eftersom TV eländet inte går att se på på grund av allt hack! Robin Hood nästa!

Inte så poppis

Här hemma är jag den mest inpopulära individen av alla. Sura blickar från hundarna och en sådan där "måste du verkligen" blick från Anders gjorde att jag kände mig minst sagt oönskad. Elelr snarare min arbetsinsats var oönskad. Dammsugning.

Anders ogllar ljudet det för med sig och hundarna likaså. Hundarna är dessutom störd på att dammsugaren slår i kanter och i sängen där de söker skydd. Så när jag glatt störde deras morgon med att informera mina avsikter blev det sura miner och suckar. Jag ville ju bara göra fint! En gång i veckan får gänget faktiskt offra några minuter att bli störda, så vi man kan gå på golvet utan att bli alldeles grusig åtmindstone någon dag. Har märkt att springorna i golvet inte är till någon nackdel (som jag först var orolig över)- de samlar ju på sig grus och smuts så man slipper ha det direkt på golvet! Och om man sedan dammsugar jämns med springorna så sugs all skit upp fårn springorna igen! En helt lysande konstruktion! Därav räcker det att bara dammsuga en gång i veckan trots hundar!

Vi är numera helt slut efter helgen. Erik är här och då kan man ju inte ligga och lata i soffan utan måste göra någonting....!

Varför alltid vi?

Jag brukar säga att vi har tur med de stora sakerna här i livet: hus, kärlek, jobb, mm. Men ingenting kan ju vara fulländat så när det kommer till de små detaljerna så har vi alltid otur. Ta vårt kylskåp till exempel.

Kylskåpet har fungerat fläckfritt i fem år. Samma dag som vi flyttar in så är kylskåpet givetvis trasigt av okänd anledning. Nåväl, sånt händer, vårt fel är det inte och vi väljer att tro att detta bara var oturen som spelade oss ett spratt. Så har vi då funderat om vi ska köpa en ny eller laga den gamla. Efter diskussioner, faktasök och ännu fler diskussioner kom vi fram till att vi försöker laga åbäket.

Servicegubbarna konstaterade elfel och bytte detta. Lysande, trodde vi skulle få ett fungerande kylskåp till helgen! Några timmar efter "lagningen" visar kylskpået återigen på minus tio grader. Vad? Servicegubbarna verkar förvånade och kommer ut för att kolla någon givare samt fylla på köldmediet. Efter en noggrann genomsökning kliar sig självaste chefen i huvudet och konstaterar att han ALDRIG varit med om någonting liknande. Inget fel på kylskåpet men ändå fungerar det inte. Trots dyyyyyyr lagning. Gubbarna skulle hem och fudnera över helgen för vidare analys till veckan.

Nu till min poäng. VARFÖR drabbas vi alltid av sådana här små, men ändock irriterande, oturligheter? Så fort vi gör, köper eller hanterar någonting så blir det nästan alltid fel. Mycket märkligt. Men så länge det stannar på den här nivån får man ändå vara rätt nöjd, så länge de stora sakerna i livet är fyllda med tur. Men märkligt kan jag ändå tycka.....