Den magiska dagen

Under de nio månader som nu har gått har jag fått hör av var och varannan att den största händelsen i livet är att föda barn och att det är helt fantastiskt. Först nu inser jag att man inte kan förstå orden förrän man varit med om det själv!

Som ni förstår är tävlingen avslutad över vilket datum lille Oskar behagar titta fram och motvilligt ger jag segern till pappa - numera morfar - som med en pensionärs envishet alltid hävdat den 5 maj. Jag vill ändock ge mig själv en liten eloge som drömde att han kom den 4:e maj - för trots allt gjorde jag grovjobbet den fjärde!

I lördags natt kände jag på mig att någonting var på gång - bara en känsla sådär. När jag sedan började få ont i magen på morgonen väckte jag Anders - vill du bli pappa idag? Hela lördagen gick därefter åt till att ringa förlossningen, äta mat, promenera och framförallt klocka värkar (vi fick en lång lista på tider var 5:e till 10:e minut från klockan 9.00 till 17:30  - man kan få en dag att gå på så sätt också!) När vi sedan kom in till förlossningen ordinerades jag en timmes promenad och därefter ett bad. Som susen! 4 timmar i aktiv fas sedan var Oskar ute! Dock hann vi passera tolvsnåret och 2:15 anlände han: 3110 g, 49 cm lång och alldeles hårig!

Och vilken känsla när lille Oskar plötsligt hamnade på magen - det har ju varit en bebis i magen hela tiden! Vad märkligt! Och så vart han vår ögonsten från första stund. Den finaste bebisen i hela världen (tänk att alla föräldrar faktiskt tycker så - hur skrynklig ungen än är!).