Eftersom min skönhetssömn varit den absolut härligaste och bästa företeelse jag hittills vetat om känns det viktigt att få tacka av den ordentligt. För precis som jag vetat om från det att jag plussade på stickan så kommer min härliga sömn a 9 timmar per natt att vara bortblåst åtskilliga år framöver. Och hur jag skulle reagera på det var, och är fortfarande, något oklart. Min egen teori innan var att jag skulle få ett psykbryt relativt fort.....
Jag tycker dock själv att jag klarar mig riktigt bra än så länge - inga psykbryt och jag känner mig förvånansvärt pigg. Sover 1 till 2 timmar åt gången och skrapar nog ihop en 6-7 timmars sömn totalt per dygn, ibland mer och ibland mindre. Det är tur att lille Oskar har en så bra pappa som kan ta hand om honom på kvällen när skrikperioden sätter igång så att mamma får ladda upp lite inför natten - som kan bestå antingen av "en hel del sömn" i nuvarande mått räknat eller ingen sömn alls.
Måste dock tillägga att den där djupa härliga sömnen som varit inte infinner sig alls längre. Jag vaknar för minsta ljud och sover korta snuttar som dock känns som en evighet.
Nåväl, att byta bort sömnen mot en liten bebis var dock inte ett så svårt val och helt klart värt det! Någon gång i framtiden får jag tillbaka min skönhetssömn och jag kan inte påstå att jag längtar dit. Ännu bör tilläggas. Och ställ inte den frågan klockan 3.00 på natten - då blir svaret något annorlunda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar