(Jag tänker inte på dig pappa, du är ett undantag).
Vanligt arbetande folk går till jobbet tidigt om morgonen, har en timmes lunch, och slutar därefter på eftermiddagen när det är brått hem för att hinna fixa mat, städa, barn, hundar.....tja allt som måste göras under en kväll för att livet ska rulla på. Kanske har man tur och få lite egentid framför datorn eller med en bok. Så kommer de tillfällen man behöver utföra någonting: handla mat, klippa sig, handla på apoteket.....ja alla de där "måstena" som tar tid från den annars så pressade tillvaron. För en vanligt arbetande människa kan dessa saker ske antingen på lunchtid eller på eftermiddagen efter jobbet innan butiker och dylikt slår igen dörrarna för dagen. Då har man dessutom bråttom och har inte tid att köa och trängas bland folk.
När man då stressad och pressad inser att apoteket är ett måste efter jobbet, skyndar man sig dit, tar en kölapp och får sedan hoppas att apotekarierna arbetar fort så att man inte behöver köa länge. 30 minuter senare, och en hel del filosoferande och analyserande senare, upptäcker man till sin förtret att 70 % av de som köar är gamla pensionärer!! Logiken i det är svår att greppa:
En pensionär som inte har förpliktelsen att jobba morgon till eftermiddag med en timmes avbrott för lunch, torde kunna handla på apoteket klockan 10.00, eller klockan 15.00. När som helst på dagen egentligen men INTE klockan 17.00 då resterande befolkning skyndsamt måste uträtta sina ärenden innan hemfärden! (inte heller mellan klockan 12.00 och 13.00 för den delen). Varför envisas pensionärer med att i värsta rusningstrafiken köa och trängas bland alla stressade människor? I min värld är detta obegripligt! Och urbota korkat!
Kan någon klok där ute förklara för mig vad logiken i detta beteendemönster är?
(Japp, jag har handlat på apoteket idag)
Kanske för att deras liv är innehållslöst och tråkigt och vid "rusningstrafik" så händer det saker och de kan stöta på många bekanta...?
SvaraRadera