Katten har vårkänslor...

....och matte är såklart orolig! För när han är inomhus sover han som en stock och därimellan vill han bara vara utomhus. Någon mat hinner han inte med att äta, så matskålen har stått full sedan helgen med några kulor hastigt ituggade. Älgfärsen idag slank dock ned, vilket känns lite tryggare. Tänk vad lite solljus kan göra!

Trots att vi har iskalla mornar, minus 8 har termometern stått på sedan några veckor tillbaka, så var idag första dagen jag gick en promenad på eftermiddagen utan mina varma termobyxor iklädd enbart i jeans och vinterjackasn såklart. Solen värmde alltså och det finns hopp om livet!

Nu laddar jag upp inför mammas ankomst sent i morgonkväll. Hur jag ska orka vara uppe och dessutom hämta henne i Göteborg sent på kvällen är ännu en gåta....Men när det väl är gjort så har vi en hel påskhelg att fira! 

När man får insikt

Idag kikade vi på framkallade bilder från en arbetskompis avtackningsmiddag härom veckan där jag såklart fastnade på bild inte bara en utan fler gånger dessvärre.

Till min fasa såg jag då vad alla andra tydligen ser dagligen: Nämligen någon som ser ut att ha svalt en fotboll hel! Uppifrån sett ser jag ju helt ok ut, från sidan är det ju gulligt att det putar ut om magen, men framifrån såg det ..... riktigt skumt ut! Som en fotboll mitt på magen!

Har försökt fota på samma sätt här hemma, men får inte riktigt till hur bilderna på jobbet såg ut men bjuder på ett försök i alla fall....

Först en vanlig bild.....

Sen fotbollen.....

En rolig kväll....

....tyckte i allafall Ayla när hon förstod vart färden i bilen bar: till tant veterinär! Och Ayla älskar ju veterinären! Redan på trappan in till väntrummen var hon svår att hålla och tygla. Svansen slog från sida till sida och hela hunden lyste. Allt på grund av att hon får obegränsat med godis och att hon faktiskt får skälla efter fler när hon vill ha.

Denna gång följde även husse med som bärhjälp till katt- och hundmaten. Han såg något besvärad ut och skämdes nog lite över Aylas "tönt-beteende" medan matte lyste av stolthet över sin gamla tant till hund som plötsligt levde upp och förvandlades till en valp!

Och vill även passa på att meddela att Ayla var mest poppis i väntrummet där hon som vanligt gick laget runt för att artigt hälsa på alla människor, inte hundar, och tigga till sig lite kli och klapp.

Och två sprutor ledde såklart till extra många godbitar och några härliga uppfordrande skall inne på behandlingsrummet.

Jag tror hon redan nu längtar till nästa besök. Vi får nog hitta på någon åkomma så hon får åka tillbaka i sommar igen - eller kanske en hälsokontroll?!

Vad ska vi göra nu?

Jaha, i drygt 50 vardagar klockan 19.30 har vi varit bänkade framför TV4. Nästan helt utan undantag. Och jag vet att det låter väldigt tragiskt (tro mig - vi har faktiskt ett liv!) men har man fastnat för någonting så har man. Denna gång var det Farmen vi fastnade för och har följt programmet slaviskt, nästan lite maniskt....

Men allt har ett slut. Så även Farmen. I fredags såg vi således det sista avsnittet och finalen, 30 minuter senare var det över. Snabbt var det förbi, vår livhake under de tråkiga månaderna januari och februari. Vad ska vi nu göra? Och vad ska vi nu prata om på kvällarna?

Kvällen idag har alltså inte varit sig lik och det känns lite konstigt när en sådan inrutad vana plötsligt inte finns där. Och inget kul fanns att ersätta programmet med heller - eller ja idag var det ju hockey som åtminstonde en i familjen kikar på med glatt humör.

Men det är väl bara att vänja sig, och hoppas det går fort tills våren är här på riktigt så man kan börja vara utomhus om kvällarna!

Konstiga drömmar

Härom natten var det dags för en sådan där konstig dröm igen. Jag var dessutom helt slut när jag gick och lade mig och blev såklart inte så mycket piggare efter den nattens sömn....

Hur som som stressade jag i drömmen runt i bilen och skjutsade runt en massa folk i hela Sotenäs. Började känna mig trött och lite oförsiktig. Men så skulle jag bara skjutsa en människa till, lägger in backen på bilen och backar.....rakt ut i havet. Bilen välter ned och jag försöker komma ut men inser såklart att dörrarna inte går att öppna. Då letar jag febrilt efter nödhammaren, som ska ligga i bilen, men hittar den inte och minns då med fasa att: Nej, någon sådan har vi inte köpt! Eftersom Anders inte ville ha någon sådan då han isåfall behövde testa hammaren innan = slå sönder en ruta helt i i onödan. Så jag och bilen sjönk.

Hmf, denna dröm har jag nu tjatat om några dagar och nu ska vi äntligen köpa en nödhammare till bilen trots allt - och dealen är att INTE testa den innan akutläge uppstår. Jag har därmed lyckats med uppdraget som mitt undermedvetna ville förmedla i drömmen.

Biltema nästa.

Vi växer

Vi bara växer och blir större. Med viss uppgivenhet har jag på nytt inventerat min garderob. Resultatet blev att jag enbart har två tröjor som jag passar i och två t-shirtar. Vilket såklart innebär att jag akut måste shoppa kläder igen till helgen, och jag avskyr ju att handla kläder! Speciellt i akuta lägen.... Önska mig lycka till, för nu måste jag ha några dagars "inställelsetid" inför lördagen....

Trött och grinig

Efter gårdagen kan allting bara bli bättre!

Jag var så trött och kände mig trumpen hela dagen. Lite för lite att äta blev resultatet av det som såklart spädde på mitt humör och alla känslor ännu mer.

Så bestämde vi oss, kloka som vi är, att efter middagen åka och veckohandla på Torp för att slippa det i helgen. Jag kämpade på runt i affären med ben tunga som bly, en sparkande unge i magen som tryckte på alla möjliga delar av lungorna så att andningen gick på max halvfart och ett illamående som plötsligt kommit under dagen. Trängde mig irriterat, och så gott som det gick med en mage som inte går att dra in, förbi alla långsamma tanter som parkerade mitt i vägen och lyckades tillslut samla ihop allt vi behövde. Pust.

Då återstod ett snabbesök hos Apoteket och sedan Bauhouse. Apoteket gick smärtfritt för en gångs skull men på Bauhouse blev det snabbt värre. Vi irrade runt för att hitta kalkborttagningsmedlet jag behövde, säckert i 15 minuter. Då var jag så färdig och slut att jag seriöst övervägde att sätta mig ned mitt i gången och störttjuta. Av hänsyn till Anders lyckades jag dock hålla mig i schack (men det är skrämmande hur ens hjärna kan fungera ibland.....för hade han inte varit med hade jag suttit där och tjutit - mitt i affären). När jag sedan fått köa i en evighet för att fråga var det j...vla medlet fick jag några medlidsamma blickar och en "övertrevlig" förklaring. (Kan ha att göra med att jag kläckte ur mig lite mindre snälla ord och en del hopplösa meningar under tiden jag köade så snällt......).

Nu har jag fått mig en god natts sömn och ser framemot en uppvilande helg så nu är jag på banan igen! Tror jag.