Gårdagen

Gårdagen kan sammanfattas med en enda bild:

Ord är överflödiga...........

Sigge sjuklingen

För en och en halv vecka sedan fick vi i ilfart åka in med Sigge till Göteborgs djursjukhus eftersom han mådde så dåligt. Vi fick lämna den lille stackaren där över natten så han kunde undersökas ordentligt och få lite dropp. Åtskilliga röntgenplåtar togs, gastropi gjordes och blodprov men ingenting visade vad det var för fel. Att han dessutom varit lite dålig till och från ganska ofta gav oss alla huvudbry och vi satt här hemma oroliga för att kanske aldrig få träffa Sigge igen.

Men hem kom han. Som tur är! Det tog några ytterligare dagar innan han mådde bra igen och blev sitt vanliga Sigge, och nu är han på topp. Vilket märks! Han måste vara inomhus i två veckor och det gillar han dessvärre inte. Han har dessutom lagt till med nya vanor nu under konvalecenten:

- Han vill leka med mig och Oskar klockan 5.00 på morgonen när Oskar börjar vakna till. Detta meddelar han genom at skrika sitt allra högsta. Om Oskar inte har vaknat så väcker han honom genom att krafsa i lådan, hoppa upp på byrån, mjaua eller bara "elefanta" omkring på ovanvåningen.

- Kattlådan. Den han har nere i källaren är numera oanvänd. Efter att ha pinkat i sängen där uppe kom vi fram till att "den stackars sjuklingen" tillfälligt kunde få ha en kattlåda där uppe i sovrummet. Så det fick han. Och den använder han dygnet runt. Kul att vakna på morgonen och det luktar kattskit i hela rummet.... När han så blev frisk och vi tog bort lådan kissade han i sängen igen i protest. Så den kom snabbt tillbaka. Suck.

- Kokt torsk är numera hans favoritmat. Som han helst vill ha till varje måltid.

- Han släpar runt på bollen för att tigga lek hela tiden.

- Han försöker smita ut.....

Ja, så nu är det mer liv i Sigge än på länge! Så skönt, vi låter han hållas för vi är så glad att han är kvar hos oss. Och vi hoppas det får vara så länge!

Äntligen vår

Nu är det officiellt vår, nyheterna i morse visade "vårkartan" och vi befann oss i det gröna våriga området sen några dagar tillbaka. Men inte förrän idag har vi fått se några som helst tecken på vår.

I morse gick solen redan upp innan klockan 6 - underbart! Sedan har solen lyst hela dagen och vi har självklart varit ute större delen av eftermiddagen med Oskar i famnen, i vagnen och krypandes på altanen. Han var lika begistrad över solens strålar som vi var.

Med sol kommer såklart vårkänslor. Och med vårkänslor följer en oförklarlig energi - som måste läggas på någonting. Därför tog jag idag fram skurhinken och skurade hela mitt gamla hästsläp - insidan, utanpå och det mossiga taket. Alger, asfalt och mossa flög åt alla håll och kanter och resultatet blev till och med Anders imponerad av. Nu äntligen, efter 2 år som släpet stått här, är mitt dåliga samvete släppt - nu har jag verkligen vårdat släpet som sig bör! Att hitta lite gammalt hö i springorna väckte dessutom lite gamla minnen som jag såklart filosoferade med skurborsten i hand.

För att riktigt fira in våren har vi dessutom lagt köttet i marinad och förbereder årets första grillning.

Sådana här dagar vill vi se fler av! Och man har lovat en likadan morgondag - då tar jag på min planteringshandskarna.

Vardagsrummet

Nu har vi äntligen kommit till skott och tapetserat samt målat om i vardagsrummet. Riktigt nöjda är vi! Nu saknas bara lite tavlor och sådant.

Före med våra otroligt fult färgade tapeter som har irriterat mig sedan dag 1.

Och efter. Äntligen!

Hemma igen

En vecka går alldeles för fort! För en vecka sedan var jag nu framme i Holmsund för min efterlängtade vilosemester. Och nu en vecka senare sitter jag här hemma igen, Oskar sover och Sigge likaså.

Men mycket hinner hända på en vecka, även om den går fort! Förra gången jag satt i soffan här i Munkedal var jag så ledsen, trött och saknade den där gnistan som får en att vilja stiga upp på morgonen. Idag, i samma soffa, så är jag dock glad, "pigg" och har hittat tillbaka till det där som gör livet roligt att leva. Miljöombyte gör gott men framförallt så är det mamma och pappas förtjänst eftersom de har haft hand om Oskar, dag som natt, i en veckas tid. Nu får de vila upp sig till nästa gång!

Nu är det bara att hoppas att mitt lyckorus håller i sig läääääänge och att Oskar blir bättre så att vi kan hitta en jämvikt igen.

Tusen tack mamma och pappa!

Semester i Holmsund

I fredags flög jag och lille Oskar upp till Umeå för att få lite semester hos mormor och morfar. Allting började bra, resan gick bra och han sov hela eftermiddagen efter att vi kommit fram - han var helt slut efter äventyret! Gladast av att se mig var nog Peppe, som han kråmade sig runt benen och busade med allt som jag packade upp på golvet - han till och med accepterade Oskar på en gång och strök sig runt honom helt orädd. Yulle var förstås glad han med - och självklart mormor och morfar ;).

Första natten tog jag och den var lika besvärlig som alltid - dessutom började jag känna hur han hettade framemot småtimmarna. Så lördagen tillbringades med en gnällig och febrig Oskar som inte fick någon ro alls vilket man ju kan förstå. Men redan i söndags piggnade han som tur var till - gnölandet är dock kvar ännu och driver oss alla till vansinne..... Morfar har hand om honom varje natt, till min stora lycka, och jag börjar känna mig lite gladare och piggare igen. Att dessutom få träffa lite vänner som man saknat ger energin och livslusten tillbaka!

Nu återstår två till nätter att vila upp sig på innan vi beger oss hemåt igen. Jag längtar samtidigt som jag bävar mig - då är det slut på vilan.

Omtanke

Idag fick jag mig en underbar överraskning, som verkligen gjorde min dag och som piggade upp mig något enormt!

Under eftermiddagen knackade det på dörren, vilket var lite konstigt för det är ju inte alltför vanligt att någon tittar förbi spontant, och de som brukar göra det kommer in utan att knacka och vänta. Eftersom allting är jobbigt och oövervinnerligt just nu kändes det så jobbigt att öppna dörren, speciellt eftersom jag trodde det var grannen som upptäckt att skuffen på bilen stod öppen i regnet (för Ayla då såklart) och skulle meddela detta. Döm av min förvåning när jag istället träffade på en främmande människa som lämnade över en stor bukett blommor inslagna i papper - blombud!

Nyfiket och aningen förvirrad öppnade jag buketten och läste kortet. Det visar sig vara en underbar vän med familj som tänkt på oss och ville pigga upp! Som det värmde! Och det behövdes verkligen!

Så inatt när lille Oskar som vanligt drar igång och den där hopplösheten sveper över mig ska jag blunda och tänka på buketten som så fint pryder köksbordet. Tusen tack!