Så har då vår sista julgäst åkt hem igen. Lika vemodigt och sorgligt varje gång att vinka av mamma, men får tänka att vi snart ses igen. Och vi har ju Skype!
Inatt har jag för första gången på 8 månader fått sova en hel natt! Och inte för att Oskar skötte sig, om ni nu trodde att ett mirakel hade skett. Nejdå, mirakel finns inte. Utan min hela nattsömn berodde på att jag var så dödligt less på den lille att han fick sova nere hos sin mormor hela natten. (Tack mormor!!!) Vårt sista hopp om att få sova mer än 1,5 -2 h i sträck hänger nu på att sluta nattamma och se om han kan sova bättre, med start i går natt. Dock väntar nu en jobbig avvänjningsvecka och resultatet vet vi såklart inte..... För såklart hjälpte inte tipsen från doktorn vi fick innan jul.....
Så nu har jag stålsatt mig och är full med hopp. Detta måste fungera.
Usch jag känner med er. Vincent har aldrig varit mycket för att sova. Han började inte sova hela nätter förren han var 1,5 år. Än idag kommer de perioder då han är väldigt orolig och vaken på natten (vi är i en sån period just nu!) Jag håller verkligen tummarna för att det ska bli mer sömn för er här framöver.
SvaraRadera