I alla år har november månad varit en enda lång väntetid mot december och juletider, som jag brukar vänta, planera och vänta ännu mer. November har varit en oerhört lång och trist månad innan december äntligen kommer!
Men i år vet jag inte vad som hänt. November känns som vilken månad som helst och har varit lätt att genomlida. Det är ju toppen och beror säkert på att jag är hemma och får dagsljus varje dag! Men julstämingen är som bortblåst. Trots tomtar i butikerna, julbelysning i centrum och en massa prat om jul så känner jag ingenting. Och blir väldigt förvånad, julen är ju min bästa period på året och nu har jag ju dessutom en liten skrutt att skapa julstämning med.
När jag tänker på att byta till julgardiner, sätta fram tomtar och julgran så vill jag bara sparka bakut. Måste man det? Och får dåligt samvete, även om Oskar inte kommer minnas denna jul så är det väl klart han ska få se en julgran i år!
Och julbaka som jag älskar. Nu känns det bara lite jobbigt.....
Vad har hänt? Kanske är jag kvar i bebisbubblan ännu eller så trivs jag helt enkelt så bra för stunden att jag inte behöver förgylla livet med julepynt och lussekatter? Jag hoppas i alla fall att stämningen infinner sig snart!
Jag vet vad det beror på! Men bara lugn. Den som väntar på något gott väntar aldrig förgäves!
SvaraRaderaFör mig är det tvärtom :) Jag har aldrig brytt mig om julpynt och när johan och jag flyttade ihop bestod våra gemensamma julgrejor av 2 ljusstakar och en stjärna....Julbaka har jag däremot alltid älskat....I år, första julen i huset, längtar jag efter att julpynta. Går runt i affärer och tittar på tomtar och små granar och funderar på hur mycket jag kan komma hem med utan att Johan ska slå bakut ;)
SvaraRadera