Mamma och pappa var med han hela tiden, jag kunde bara följa allt via tankarna härifrån. Men det tar hårt det med - han var ju som min valp också! Och han mindes mig alltid, hur länge de än hade gått mellan gångerna vi sågs! Och han avgudade Oskar.
Orättvist är det, att inte åldern får styra när de får somna in utan att sjukdom ska sätta stopp för alltihopa.
En fin plats att vila på ska han få hemma på gården, och vi kommer alltid minnas han som vår goaste lilla hund-grabb. Vår älskade Yulle Bulle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar